Berättelsen om Kung Nektarinskrutt

"För länge sedan, djupt inne i de Persiska fruktskogarna, levde en kung. Det var inte vilken kung som helst, det var Kung Nektarinskrutt. Han var en snäll och mild man..."

Jag är hemma i den sorgliga byn Töre. Jag är hemma i den sorgliga byn Töre. Jag vill dö!

Jag vet, jag borde inte klaga. Har inte gjort något på några dar och borde njuta av att sitta still... Jag borde. Men det finns så mycket jag borde göra!! Typ, måla, rida, reta Marielle och hålla efter medans Kerstin är borta. Men jag blev förvisad hela helgen till Töre.

Töre är en liten by, utan framtid. Trots detta så fick den titeln årets by, eller så skruvade bara något pucko upp skylten på skoj. Jag tror på det sistnämda. Det är i alla fall här alla socialfall hamnar. Seriösa barnfamiljer försöker sakta med säkert fly från byn, för att börja ett liv i trygghet och inte fortsätta i denna misär, bland avgaser från mopeder eller knarkare in på varje knut.

Jag själv valde att fly för ett år sen. Till södra sverige, Öjebyn!

Okej, nu kanske jag fortfarande är kvar i norra sverige, men jag har kommit en bit på vägen! Jag trivs ju ganska bra här. Mycket hästar och massor av vänner... Fantastiskt, eller hur?

Nånå, jag har åter landat i Sjulsmark för att ställa allt upp och ner, ni vet- som blonda gör!

Mvh / Blondie

RSS 2.0