Ny stortravare i stallet!
Idag har jag byggt ännu en till ***** hage till mitt pucko Gröt. Jag var lycklig igår, jag trodde min älskade Gröt hade blivit lugn och slutat springa som ett psykfall från Korea. Men idag var han tillbaka i gammal kostym! Hit och dit, fram och tillbaka, upp och ner. Jag tror iof att det jag gärdade ut igår hade tagit slut...
Ibland önskar man att man bara höll på med hamstrar eller bävrar! Tänk liksom vad bra! I Norrbotten har vi vatten och träd, perfekt miljö för dessa utrotninghotade tandläkarfall! Man skulle kunna fostra dem som en hund och släppa dem i dammen medans man åker till jobbet eller så.
Och det har ploppat upp en ny stortravare i stallet. Riktigt elegant och fantatisk, mycket fin vägvinnande gång! Sen att hon är shetlandsponny och lite fet gör inget. Idag har vi sprungit förbi lambifabriken ett ex antal gånger. Och snacka om krut i den lilla saken... Oh jevlar säger jag bara, om Jesper skulle se henne så skulle han säkert vilja ha henne! Sen att hon är Aponny och knappt tjänar ett öre är ju bara detaljer, det är liksom helheten!
Jag vet egentligen inte mer vad jag ska nämna. Marielle stod nästan på näsan idag när hon snubblade över hallmattan och min mobil är full av ny musik... Picado hatar Kalle eftersom att Kalle ska stå kloss i honom för att hålla åringen på avstånd. Jag har även fått uppleva hur fantatiskt lite man kan röra sig när man är inlindad i en vattenslang...
Det händer ändå en hel del här i sjulsmark, nästan så att man blir rädd...
Mvh / Blondie
Faror
Egentligen underskattar vi kvinnan som en starkt stående skapelse på jorden. Nog för att mannens betydelse är viktig, men så är även kvinnans. Kvinnor ser förbi faror och gör allt för att stoppa dem.
Vi har många exempel, som tvättmaskiner! Tänk dig den där stora kuben, hoppandes i en ilsken fart framåt. Den förgör allt i sin väg och folk flyr i panik, förutom kvinnan. Med vilda ögon kastar hon sig på denna galna tvättmaskin och gör allt för att stoppa den! Och hon lyckas, samtidigt som tvätten räddas!
För att inte tala om elvispar... Kvinnan stoppar hänsynslöst först in den mycket farliga stickkontakten i uttaget. Ett minsta fel och en brand kan uppstå, kvinnan räds inte detta, allt bara för att rädda sen sockerkaka! Sen startar hon den farliga maskinen, som har utsmyckad med långa snurrande pinnar, livsfarliga. Utformningen gör att minsta lilla misstag med fingret, och du har inget finger längre...
Det sista jag tänker gå in på är sopkvasten, kvinnans viktigaste vapen. Tänk er, att tant Jörgenssons katt, Rufus, kommer smygandes i trägården, uppsmygandes på trägårdsmöblerna för att uträtta sina behov. I några buskar längre bort, ligger Fru Andersson, ögonen vilt stirrande på katten.
I nästa minut går Fru Andersson till attack, vilt skrikandes och snurrandes på sopkvasten så springer hon där med tofflorna flygandes åt varsitt håll och sin oerhört vackra morgonfrisyr efter katten Rufus. Den stackars katten klättrar upp i närmsta tall och sitter där skräckslaget medans Fru Andersson under 10minuter väcker grannskapet med svordommar och falsett.
Det jag vill säga med allt är; Underskatta inte kvinnan, dessa farliga skapelser!
Skrämmande tanke...
Jag har funderat... Igen! Hur skulle det egentligen se ut om jag en morgon kom ut och upptäckte att Gröt var borta. Och när jag desperat söker efter honom så skulle jag höra ett ljud från en kampsång på ängen. Där skulle jag se ett antal miniatyrindianer, föra bort min häst, som ligger upp och ner med benen ihopknutna.
Miniatyrindianernas läte är egentligen klockrent och skräckinjagande, "hola bandola, hola bandola..." upprepandes flera gånger om! Jag blir nästan rädd, innan jag inser att om man fann dessa miniatyrindianer så skulle de nog knappast ge sig på en snurrig kallblodstravare som heter Gröt...
Jag är egentligen en ganska provocerande människa, som skulle göra allt för att se människor upprörda. Däräven grannen! Han sägs vara lite spännande. Jag har personligen aldrig sett honom, men skulle hur som helst kunna driva honom till vansinne.
Jag har nämligen greppat penseln och börjat måla! Hinder då i och för sig, men... Det finns i alla fall en jättefin stenmur här på gården, som gränsar till grannanen. Tanken slog mig här om dagen att om man målade varje sten i en färg så skulle ju muren se jättekul ut... Tragiskt nog skulle nog inte grannen tycka det, vilket sporrade mig att försöka få han att släppa sin diskreta vardag och slappna av lite... Genom att hyra in en clown som skulle cykla fram och tillbaka på uppfarten på en enhjuling.
Usch... Nu ska jag, den blonda Blondie, sluta fundera för idag!
Mvh / Blondie
Hur fungerar det egentligen?
Jag har ett problem att lösa... För några veckor sen fick ming långbenta kompis flytta till en annan del av Yxbacka. Han har en fantastisk utsikt och har koll på hela området Yxbacka. Han är väldigt glad över sitt läge och vill absolut inte byta.
Men...
Tyvärr har han nog inte skickat in något till adressändringen. Det innebär alltså att min kompis måste ha en hel drös med post hemma hos sig. Inte för att min kompis direkt betalar några räkningar, de skickar han ju till mig istället. Nej, det är nog mer lite vykort och liknande som han saknar...
Han får nog gå förbi i morgon för att kolla om det är något.
Nåväl. Jag har byggt hage idag till mina två odågor. En stor hage som tog över 500m tråd. Jag förstår egentligen inte hur jag ska klara det ekonomiskt fören de har börjat hoppa in 100 000:- varannan helg... De värsta är att man måste börja på lokal nivå, med 300:- i förstapris! Yey... Jag tror jag har valt fel sport...
Nåväl, den andra hagen fick över tråd. Och det var då tanken slog mig. Kan man inte bygga konstverk av eltråd? Livsfarlig konst eller så. Det vore jättehäftigt att ha en elektrisk fontän! Eller Våga-spara-på-den-elektriska-bollen... Man skulle kanske kunna tjäna en hacka eller två det här, jag ska fundera vidare!
Jag har även börjat renovera hinderparken idag. Man kan ju se det som att jag får bygga helt nytt. En viss liten fyrbent sak bryter ju av och demolerar det mesta under inlärningen... Och han får fan bygga ihop det själv om han har sönder det den här gången! Jag har nämligen målat! :D
Nu ska jag snart bada och sen sova. Och imorgon hoppas jag att jag slipper bli väckt av ett panikslaget rop från Susanne. Min dröm var faktiskt mycket trevlig, om än konstig. Inte många människor som kör bil i en flod...
Mvh / Blondie
Men vad händer om...
Jag ska börja med att berätta en sak. Jag har aldrig fel, det finns inte, det går inte! Jag kan aldrig ha fel! Så om någon nu skulle få för sig att Whoppi stavar sitt namn Whoopi så kan man ju se det såhär; I min värld heter hon Whoppi. Punkt.
Idag har det vart trav i boden. Det är alltid lite spännande att vara där. Det samlas människor från alla religoner, ridfolk, travtränare, zigenare och spelgalningar. Jag är en relativt lättroad och svår att tråka ut, men travet kan ibland ta priset...
Jag menar: Att stå där som en liten frusen chihuahua och titta på några hästar som springer runt, runt, runt, runt... Man blir lite illamående efter ett tag. Man väntar liksom på att någon ska galoppera eller bli helt tokig på banan. Efter många om och men har jag ju i och för sig lärt mig att man inte ska skrika, "Oh! Den galopperar!" och hoppa av glädje. Travhästmänniskor kan vara en mordisk sekt...
Nåväl, jag tänkte komma till ett problem, Fotboll!
Har ni tänkt på att när solen lyser på olika sätt och vinklar, så blir det ju ibland skugga på planen. Låt oss säga att Fotbolls-EM skulle gå i Nordnorge något år, och det skulle bli skugga på planen, vad händer då med dessa frusna fotbollsspelarna? Liksom, ska man tvinga en människa som fryser att spela på skuggsida av planen? Jag får inte in någon logik i det, kan dom inte bara halvera lönen för att dom använder halva planen? Hellre en glad varm fotbollsspelare än en frusen ilsk fotbollsspelare!
En annan sak jag har kommit fram till är att 1,5åringar inte har någon logik när de flyttar om magneter på kylskåpet. Jag sitter där en dag, när barnet sakta men säket "lallar" och flyttar om dessa magneter i olika färger. Det första som jag kommer att tänka på är; vilka kombinationer ska hon göra?
Det slår mig inte att den lilla människa kanske bara flyttar magneter för att det är något som går att flytta. Men det började ju nästan bra och efter ca. 10 minuters funderingarfår jag ge upp. Barnet har ingen logisk tanke med röd, röd, grön, blå, grön, röd...
För att inte tala om mitt ologiska tänk när vi byggde om fölhagen idag!
Jag hoppar glatt runt med en fin pinne i handen och får order om att ta upp eltråden från backen för att den ska knytas ihop med en annan. Uppe i hagen går de fina fölstona med sina bäbisar. Trallandes så börjar jag sakta rulla upp tråden, när jag blir uppmärksammad på att hagen inte är hel och att den måste ihop snabbt...
Jag tror jag har ägnat för många timmar framför Zoo-Tycoon. Där! Där! Där kommer det faktiskt upp en skylt, "Inhägnad 4 är trasig" eller liknande, och då hinner man pausa och bygga ihop den innan djuren rymmer. Världen vore mycket enklare om man det poppade upp en skylt som sa, "Fölhage 1 är trasig". Då hinner man pausa, bygga ihop den och alla är lyckliga och glada!
Mvh / Blondie
Tänk om...
Varför heter min blogg Whoppi? Jo, det var såhär...
Jag står där ute, med sten, pinne och försöker som sagt komma på något munthert! Det går ju väldigt bra för mig i många fall, min fantasi ligger ju ganska högt och jag kan helt utan anledning försöka bygga in bumbibjörnar och muppar i våran vardag. Kan ju tillägga att jag nu för tiden svarar "Manamana" istället för ett enkelt "Ja".
Tanken slog mig som en blixt från en klar himmel. Eller ja, en blixt från en klar himmel är väl det mest omöjliga, om inte gud vunnit på Keno eller så. Men i alla fall. Tänk om! Tänk om Whoppi Goldberg helt plötsligt skulle komma utspringades ut ur skogen, stanna upp mitt på ängen, se sig om, för att sen försvinna rakt in i skogen igen!
Det här var det som sporrade mig! Jag ville bygga hage hela natten, bara för att få se henne. Uthoppandes ur skogen, för att sen förvirrat titta sig om och snabbt försvinna igen! Jag skulle nästan bli upprörd om jag hade missat det tillfället!
Tyvärr så trodde ju inte resten av folket att det skulle ske... Liksom, hur stor chans är det egentligen att denna Whoppi skulle dyka upp här i Skjulsmark, just på den ängen... Nä, de har nog rätt. Men jag gillar tanken starkt!
Det var väl den största anledningen till att min blogg heter Whoppi! Bloggen Whoppi debuterar nu på bloggmarknaden! Jag kommer dela med mig av mina tankar och idéer som långt det går.
Mvh / Blondie
